Jag är ett mästerverk

Apparatens mjuka surr var beroendeframkallande... vilket även gällde stinget från nålen som förde färgen djupt in.

Syftet med tatueringar var aldrig skönhet. Syftet var förändring.
Ärrtatuerade nubiska präster år 2000 f.Kr., Kybelekultens tatuerade noviser i det antika Rom, nutida maorier med moko-ärr i ansiktet, alla hade låtit tatuera sig för att frambära sin kropp som ett offer, och efter att ha genomlidit smärtan i utsmyckningen hade de rest sig upp förnyade.

Trots det hotfulla förbudet mot märkning av huden i Tredje moseboken 19:28 hade tatuering kommit att bli en övergångsrit för miljontals människor i den moderna tidsåldern - allt från prydliga tonåringar till tunga narkomaner och hemmafruar i villaförorten.

Att tatuera sin hud var en omvälvande maktdemonstration, ett sätt att visa världen: Jag har kontroll över mitt eget kött. Den berusande känslan av kontroll som den fysiska omvandlingen gav hade gjort att miljontals människor utvecklat ett beroende av att förändra kroppen... genom plastikkirurgi, piercing, kroppsbygge och anabola steroider... till och med genom bulimi och könsbyte. Människans sinne trängtar efter herravälde över sitt köttsliga skal.


Ett stycke från Dan Brown's senaste bok Den förlorade symbolen, kapitel 2. Jag fastnade för texten och tycker den beskriver ganska bra.
Har länge försökt sätta fingret på vad det är som gör tatueringar och dess konst så speciellt och fängslande. Nu kan jag beskriva det bättre.

När jag sökte på Tredje Moseboken 19:28 kom jag till bl.a Jehovas Vittnens officiella hemsida och läste en intressant text om just tatueringar. De följer såklart texten som står i tredje moseboken, men det står även modern fakta kring ämnet. Och de står i rakt ut att du INTE får tatuera dig, men mer underliggande att du inte ska göra det. Lite hintar som gör att man inte vill göra det. Att te.x en kille lät tatuera in sin flickväns namn. Problemet är att de inte är tillsammans längre. Aj aj, misstag. Ja, så därför ska man alltså inte tatuera sig, det är ett stort misstag.
Ja, tatuera in sin flick/pojkväns/sambos/fru/mans namn är alltid korkat rent ut sagt. Och är man så dum att man gör det får man skylla sig själv helt enkelt.

Har vänner och bekanta som är "vittnen". En är strikt emot tatueringar, för det står faktiskt i biblen att man inte får modifiera sin kropp. Men smink och hål i öronen går tydligen bra... En annan menar att det är upp till betraktaren, man får tolka det som ma vill. Det finns inga måsten och du-får-inte-göra-ditten-och-datten-bud, enbart rekommendationer. Men tolkar man det på eget vis så får man ju stå sitt kast typ, samvetet blir lidande.